Blä
Kände att jag kanske borde skriva lite här igen så ni inte funderar vart jag har tagit vägen.
I tisdags tog jag beslutet att sluta studera och jag känner mig så otroligt besviken på min egen kropp som måste må så här hemskt dåligt vid varje graviditet och jag skäms över att inte kunna fullfölja studierna nu spec. efter att ha upptäckt att jag gillade dessa två ämnen en hel del och alla runtom var så glada att jag tagit steget att börja studera. Men just nu har jag fullt sjå att få i mig mat och klara mig i vardagen.Studierna får jag ta upp igen när den här bebisen kommit till världen och blivit ett år lr så.
Har fått primperan utskiven igår och den har gjort mig en aningen mer funktionsduglig men också hemskt hemskt trött! Men jag måste ta den för att kunna äta någorlunda för min kropp äter upp sig själv just nu och jag har redan gått ner 6 kg(2kg/v) och kanske lite till i vikt. Om inte primperanen hjälper mig att kunna äta och dricka bättre så kan det bli tal om inläggning igen :-/
Både Danne och jag och flickorna är jätteglada över ett litet syskon, men för mig dämpas glädjen en aning när jag vet att folk runtom oss tycker vi är galna som försöker oss på det här en gång till men den bakgrund jag har när det gäller graviditetsillamående och även ekonomiskt.
Jag blir tokig på mig själv som bryr mig så mycket vad andra tycker men jag kan inte hjälpa det och när det återigen går utför vet jag inte vart jag skall vända mig.
Alla vet inte än och vi får se när jag vågar berätta för pappas sida och framför allt för pappa. Förhoppningsvis blir jag att må bättre och kan berätta då så jag klarar av hans reaktion bättre. Min faster har jag tänkt ringa ett tag men det får vänta tills nästa vecka...då har vi tid på spec.mödravården i Gävle och det blir nog ett VUL om jag har uppfattat det hela rätt :-) Hoppas få se en liten välmående böna där inne!
Nu ska jag sluta för denna gång. Trevlig helg!
